Restaurang Bryggeriet
Restaurang Bryggeriet i Ystad inrymt i den s.k. Ottergrenska maltrian en unik byggnad eftersom den är den enda kvarstående av Ystads en gång många rior.
Gosselman, Karsten, Meissner, Ottergren...
Släkterna har hunnit bli många under de drygt 400 år den Ottergrenska maltrian funnits. Även om det inte kunnat beläggas, tros gården ha sitt ursprung på 1580-talet, då den var en bondgård.
Handel och bröd
1749 köptes fastigheten av Joachim Gosselman, en handelsman och kofferdiredare. Nu blev gården handelshus och byggnaderna omvandlades till magasin och packhus för olika handelsvaror.
Från 1829 stod Karl Jacob Karsten som ägare av gården och sannolikt drev han bageri i lokalerna.
1844 handlade det åter om varor i parti och minut, då handelshuset Meissner bedrev sin rörelse i huset.
Från havre till malt
1861 kom familjen Ottergren in i bilden. Också nu var det frågan om handel. Spannmålshandlaren Carl Ottergren gjorde affärer med åtskilliga produkter, men det var på havreexporten till England han gjorde de goda förtjänsterna.
De lukrativa affärerna fortgick fram till 1880-talet, när hela grunden för spannmålshandel rycktes undan, då gjorde nämligen sockerbetan sin entré. Då skånska bönder sadlade om från havre till den betydligt lönsammare sockerbetan. Det var nu familjen Ottergren på allvar blev producenter av malt.
En maltindustri etableras
Kring sekelskiftet installerades högmodern mälterianläggningar från firman Brauerei Mashinen Fabrik N Schäffer i Brelau, Berlin. Det var också nu det märkliga tornet mot Långgatan kom till, allt för det mäktiga maskineriets skull.
Familjen Ottergren drev maltrian fram till 1952, då verksamheten övertogs av Karl Wardæus, som fortsatte driften fram till 1971. Sedan dess har hela anläggningen sovit sin törnrosasömn, för att idag åter leva upp.
Visserligen har här inte tidigare bryggts öl, dock har det bränts brännvin under en period, men framför allt har här under tre kvarts sekel producerats malt, råvaran till ljust öl.
Hur fungerar maltrian?
Sortering...
Vid malttillverkning - råvaran för såväl öl som brännvin, utgick man från korn. Kornet trierades, dvs. de minsta kärnorna sorterades bort, och man avlägsnade också skadade kärnor, eftersom de kunde ge upphov till mögel.
...tvättning, groning...
Kornet tvättades sedan 4-5 gånger i vattnet från den egna brunnen. Nu hade kornet börjat svälla och groningsprocessen påbörjats. Kornet bredes ut på mälteriets kalkstensgolv och fick gro under 4 dygn. Temperaturen fick aldrig överstiga 20 grader (därför upphörde verksamheten under de varmaste sommarmånaderna) och mältan, det groende kornet, måste dessutom "kastas" (vändas) två gånger per dygn.
...och torkning
När groddarna nått en viss längd motsvarande 2/3 av kärnans storlek, vidtog den avslutande torkningen. Detta skedde på torkplåtar i en byggnad med varmluftskanaler - "kölnan" i det höga tornet mot Långgatan.
Under processen omvandlades kornets stärkelse till sockret maltos. När man på bryggeriet tillsätter jäst och vatten, omvandlas maltosen till druvscoker och den - för bryggda och brända drycker - viktiga jäsningen börjar.
Byggnaderna
Den Ottergrenska maltrian bildar gården vars ursprung lär vara sent 1500-tal. De byggnader vi ser idag är dock huvudsakligen uppförda på 1800-talet.
Bostadslängan i norr
Mot Stora Västergatan i norr ligger den gamla bostadslängan, huset byggdes 1863 men ersatte då en byggnad från 1689.
Magasinet i väster
Den västra längan är byggd cirka 1805 och har fungerat som lager / packhus och slutligen sädesmagasin.
Stallet i öster
Den östra längan, tvärs över gården, är det gamla stallet. Här fanns plats för 6 hästar, 6 kor och även gårdens höns. Också denna byggnad är från tidigt 1800-tal.
Maltrian i söder
I den södra längan, mot Långgatan, ligger själva rian (torkanläggningen). Huset är det äldsta på gården och är uppfört 1749. I söderlängan finns också porten till innegården, där en gång hästskjutsarna körde in. I det dagliga arbetet använde man ganska snart lastluckan ut med gatan. Kanske kan denna förändring ha påskyndats av den olycka som en gång ska ha skett i portöppningen. En kusk lär ha klämts ihjäl mellan lasset och portens allt för låga bärbjälkar.
Ystads historia i korthet